TL;DR Forskning har visat att belöningssystem ofta är ett bra sätt att öka motivationen till aktiviteter. Använd inte belöningssystem för aktiviteter som personen ändå väljer att göra, utan för aktiviteter som faktiskt kräver extra motivation. Specificera tydligt vilket beteende som belönas och ta aldrig tillbaka intjänade poletter eller belöningar.

Både i skolan och hemma kan det vara bra för barn att få hjälp att göra någonting oftare. T.ex. att oftare dela med sig till sitt syskon, vänta på sin tur, klä på sig, göra vänliga saker för sina klasskamrater, eller lägga ner sina saker i sin låda när en lektion är slut. De sätt vi kan hjälpa barn att öka beteenden är att öka tydligheten och förutsättningarna innan beteendet ska ske och att öka vinsterna med att utföra beteendet. När vi ökar vinsterna med att göra ett beteende kallar beteendeanalytiker det för att vi förstärker beteendet.

Förstärkning kan vara att t.ex. säga ”Vad fint att du delade med dig till din bror!” när barnet delar med sig, eller att barnet får lite bus direkt när hen hjälpt till med något hemma. I vissa fall vill vi strukturera förstärkningen mer och kan då använda belöningssystem. En vanlig variant av belöningssystem som kallas teckenekonomi går ut på att specificera ett beteende och sedan ge barnet en token (en pollett) när hen utför beteendet. Ett visst antal tokens kan sedan leda till någon form av belöning, t.ex. ipad- eller tv-tid, ett simhallsbesök, en liten leksak eller att få välja middag. Eftersom ett belöningssystem kräver tydliga definitioner av vad barnet förväntas göra ökar det inte bara motivationen utan också tydligheten kring vad som förväntas för barnet. Belöningssystem kallas i forskningen oftast för teckenekonomi. Teckenekonomi har visat sig fungera bra för att öka beteenden hos elever i skolan (1)*. Det ska aldrig gå att förlora tokens i en teckenekonomi, både av etiska skäl och dels för att det inte har någon effekt (1).

Oftast går det att välja bland (köpa) flera olika belöningar i en teckenekonomi. En stor fördel med detta är att den inte är beroende av att barnet är sugen på en specifik sak. Om barnet t.ex. kan välja att gå på bio för sina tokens kräver det ju att barnet är sugen på att gå på bio och att det finns någon bra film att gå på. Om barnet inte är sugen på att gå på bio kanske hen istället är sugen på extra lördagsgodis, ett cafébesök eller att få spela tennis med mamma. Då kan hen välja just det som hen uppskattar just nu. Tänk också på att när du inför ett belöningssystem ger du personen valmöjligheten att inte göra aktiviteten och därmed inte få just den polletten eller belöningen.

Ibland är föräldrar och lärare tveksamma till att införa belöningssystem för att de hört att detta minskar barnets inre motivation, det vill säga barnets benägenhet att utföra beteendet när hen får välja helt själv vad hen ska göra. Detta säger dock inte forskningen så länge vi gör på rätt sätt. När vi fokuserar på att belöna ett beteende som barnet oftast inte gör (lågt intresse) ökar den inre motivationen att utföra beteendet av belöningar (2).

Om vi däremot ger belöningar för något barnet gärna gör ändå (högt intresse) utan att kräva någon finns risk att vi minskar den inre motivationen(2) (3). Högintressesaktiviteter har vi ingen anledning att införa belöningssystem till, så detta är bara ett problem i teorin. Sammanfattningsvis är belöningssystem ett fint redskap för att öka motivationen, så länge det görs på rätt sätt.

*(effektstorlek 0.85)

1) Denise A. Soares, Judith R. Harrison, Kimberly J. Vannest, and Susan S. McClelland (2016) Effect Size for Token Economy Use in Contemporary Classroom Settings: A Meta-Analysis of Single-Case Research. School Psychology Review: December 2016, Vol. 45, No. 4, pp. 379-399. http://naspjournals.org/doi/abs/10.17105/SPR45-4.379-399?code=naps-site

2) Cameron, J., Banko, K. M., & Pierce, D. (2001). Pervasive Negative Effects of Rewards on Intrinsic Motivation: The Myth Continues. The Behavior Analyst, (1), 1–44.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2731358/pdf/behavan00009-0003.pdf

3) Levy, A., DeLeon, I. G., Martinez, C. K., Fernandez, N., Gage, N. A., Sigurdsson, S. Ó. and Frank-Crawford, M. A. (2017), A quantitative review of overjustification effects in persons with intellectual and developmental disabilities. Jnl of Applied Behav Analysis, 50: 206–221. doi:10.1002/jaba.359

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jaba.359/full